Big Boss vart är du!?

Hej!

Jag gör nu debut som bloggare och ska raskt berätta om något som besvärar mig djupt. Jag har sedan releasen spelat Metal Gear Solid 5: The Phantom Pain väldigt intensivt och jag har nog älskat varje timme.

VARNING FÖR MILD SPOILER

Men nu har något hänt. Det kanske har gått en och en halv vecka och spelet har legat kallt i sitt fodral. För två veckor sen så satt jag och sa till en vän att spelet aldrig skulle få lämna konsolen. Så bra tyckte jag att det va! Självklart så skulle spelet en vacker dag få lämna konsolen för att ge plats åt glödheta SWBF3 och Fallout 4 men jag tror att ni fattar hur jag menar när man känner så starkt för ett spel. Men jag ska nu sluta dröja och berätta om mitt problem OCH NU KAN EN SPOILER VARA AKTUELL. Jag hade precis besegrat en fiende av högre betydelse, alltså ingen minion/underhuggare eller vad man nu kan välja att kalla det. Fienden låg bokstavligt talat skrotad på marken. Jag hade vunnit. En lätt eftertext började rulla och det visar sig att jag nu klarat kapitel 1 i spelet och nya faror börjar nu närma sig i kapitel 2. Men jag sitter som utmattad. Orkar inte, vill inte lira mer. Alla jäkla huvuduppdrag och sidouppdrag som på många sätt har varit roliga kommer nu ikapp mig. Sidouppdragen som ofta är väldigt enformiga börjar nu nästan om på nytt. Återigen ska jag rädda en POW (prisoner of war) ifrån ett gäng ilskna ryssar i Afghanistan. Detta ska nu göras 5 gånger till på olika platser på kartan. Är det inte någon fånge så ska jag istället förstöra någon bataljon med soldater igen eller så blir jag skickad till någon djungel i Afrika där jag ska jaga rätt på ett par rädda men skjutglada barnsoldater som ska bli befriade från sina herrars piskor. Jag ser på tv-skärmen att jag klarat ca 60 av 100nånting sidouppdrag och nu är det alltså dags igen. Fast kanske på en annan del av kartan. Det är här det har dött för mig. Visst jag skulle kunna strunta i sidouppdragen. Men nu råkar det vara så att en del av sidouppdragen faktiskt bjuder på en del bidrag till storyn i sig. Huvuduppdragen lider av ett liknande men inte alls lika allvarligt problem. De handlar ofta om att man ska ta sig in (helst oupptäckt) i någon bas eller outpost, rädda någon som alltid tycks förlorat möjligheten att kunna gå/springa själv så man får konka på hen över axlarna och då eventuellt fäkta/skjuta bort fiender på vägen ut.

Jag tänker inte gå in på för mycket detaljer om någon nu inte har men är sugen på att spela MGS5 The Phantom pain själv. Jag är inte oroad över mitt intresse för spelet. Jag kommer inom sin tid att få suget tillbaka igen. Jag tror bara att det blev väldigt mycket på väldigt kort tid. Men jag vill nog tro att jag inte är ensam om att vara lite småtrött på ”enformigheten” kring Snakes äventyr.

Jag nöjer mig här nu. Jag hade velat skriva mer ingående men ingen gillar spoilers.

Tills vi möts igen

//Tom

Publicerad i Toms inlägg

Kommentera